Om man nu inte har 4-5 händer och dessutom kan hålla dom 4 meter från varandra så går det att hitta knep att sätta upp nästan 5 meter långa vindskivor ensam.
(En hand till skruvdragaren, en till måttbandet, en till att hålla skruven och två att hålla brädan i var ände.  )

Jag skruvade fast en träkloss som gör att brädan kan vila på kanten.
Sen behövdes det bara tre händer ...  

Och så var det äntligen dags att få upp takpannorna på taket och sprida ut dom.

Och som en försyn dök det plötsligt upp två villiga och duktiga medhjälpare, Ursula och Christoffer.
Upp på taket och spotta i händerna, handskarna menar jag.

Här är en av 9 pallar tömda.

Lite kaffe, och sen fortsätta - ackordet, ackordet !!!

Ena takhalvan klar! (Den jobbiga)

När kranen hämtar en ny pall får vi en lång (ca 2 minuter   ) välbehövlig paus.

Så 4 timmar och 9 ton takpannor senare får vi nöjt försöka stretcha ut våra kroppar närmare normaltillstånd. Sen blev det Pizza, paj och efterrätt av kaffe och hemgjorda chokladbollar (gjorda av ett par handlingskraftiga 8-åringar, tack!)